Efter denna första veckan av kursen känner jag mig ännu mer frustrerad över att skolan har stannat upp medan samhället har fortsatt att utvecklas. Det känns som om det är många hinder är i vägen för att skolan ska se och använda sig av det faktum att elevernas lärande i samband med allt Internet har att erbjuda.
Jag blev verkligen inspirerad av Michael Wesch föreläsning om hur man som lärare kan använda Internet som ett verktyg för elevernas vilja till att lära. Skolan måste bli mer följsam till samhället i stort, teknologin i får inte ses som enbart ett fritidsintresse. För att vi ska fånga elevernas motivation, verklighetsanknytning, lärande och intresse måste vi som lärare vara förbereda och kunniga inom detta. Som det står i Daniel Lundqvists artikel "Eleverna växer när deras inflytande ökar" kan inte lärarens arbetsformer och synsätt stanna kvar i 1800-talets skola. Som sagt känns det som om det är många hinder för att vi ska ha en skola som representerar skolan år 2011. Men vilka är dessa hinder när vi ändå har rätt verktyg för att lyckas? Och hur ska vi som framtida lärare komma förbi dem?
Det finns absolut en del hinder kvar, men ju mer vi utmanar och ställer krav på en förändrad kunskapssyn, desto mer kan vi hoppas på en förändring.
SvaraRaderaJag kan bara hålla med dig. Man blir så frustrerad. Jag tror också man måste börja själv och det har ju ändå vi gjort som tagit steget till att läsa just denna kurs. Men många som jobbar heltid kanske helt enkelt inte orkar läsa utöver det. Utbrändhet är ett vanligt faktum i dagens samhälle och jag blir på ett sätt orolig för att pedagogernas uppgift och ansvar snart överstiger deras max-gräns. Tänk om alla krav istället gör att vi känner oss otillräckliga och ger upp? Det brinnande intresse som vi har nu kanske mynnar ut i hopplöshet om inte ex. staten går in och stöttar skolans verksamhet. Lpo 94 belyser ju hur skolan ska vara likvärdig, oavsett var i landet man går. Men det stämmer ju faktiskt inte då vissa kommuner har mer pengar än andra och kan ge större stöd till deras skolor.
SvaraRaderaJag tror mycket att det handlar om lärarnas rädsla för att ge sig in på ett område där man känner att eleverna kan betydligt mer än en själv. Vi måste våga släppa taget och låta eleverna lära oss :)
SvaraRadera