Eftersom att jag aldrig har använt eller provat på någon av dessa interaktiva tavlor utgår jag ifrån de intryck jag fått efter de klipp jag tittat på kring dessa. Den tavla som föll mig mest i smaken var nog Cleverboard. Jag fick känslan av att den är väldigt rolig att arbeta med samt att eleverna gillar den. Magdalena Holm från Stenhamraskolan tog upp hur denna tavla lätt fångar elevernas intresse då man lätt kan byta färg, få upp nya bilder, förstora, förminska etc. Detta fånger deras intresse eftersom att de har en vana av att nya saker ska hända hela tiden och därför lätt tröttnar på att titta på samma sak under en längre tid.
De största likheterna jag kan finna mellan vanliga -och interaktiva tavlor är att man själv kan skriva och rita ut olika saker snabbt. Med andra ord styr man mycket själv. Den stora skillnaden mellan dem är att man via den interaktiva tavlan kan utföra så mycket mer. Leka med bilder, figurer, gå ut på Internet etc. Man kan göra så mycket mer och få med eleverna på ett helt annat sätt.
En interaktiv tavla kan man ju använda under lektionerna, genomgångar, redovisningar etc. Det finns nog inget som en interaktiv tavla inte skulle kunna användas till i ett klassrum. Framförallt kan man lätt tillsammans med sina elever kolla upp information som man kanske är osäker kring snabbt via Internet.
Jag tror att en risk med att använda en interaktiv tavla för mycket är att eleverna blir vana vid denna sortens snabba stimulans, och om man vid något tillfälle inte skulle använda den tror jag de skulle vara ovana och lätt bli ointresserade.
Du har rätt: den interaktiva tavlan är suverän. Men det gäller att se nya möjligheter, bolla idéer med kolleger, utnyttja bilder , bakgrunder och teman som hör till tavlans programvara så det inte bara blir som whiteboard och som filmduk. Det tar tid att lära sig, det måste vi tala om för våra rektorer. I våra bloggar i den här kursen kan vi utbyta idéer ...
SvaraRadera